Wow
Flowers in the window
It's such a lovely day
And I'm glad you feel the same
Cause to stand up, out in the crowd
You are one in a million
And I love you so
Lets watch the flowers grow
Loke - Vinterfåglar
hördes ”Hits of the Nineties” och svammel och skval
som emellanåt steg till ett upphetsat, jublande skrik.
Det var hemkoka då, det var tvåstjärnigt nu
då var det fråga chans. Nu var det barn och fru
men i övrigt så var hela klassen sig ganska så lik.
Som de pojkar och flickor de varit en gång
stämde de upp i sin vackraste sång
de sjöng: ”Sparka boll och dricka te
heja heja klass 9C.”
På en filmpremiär i en svensk huvudstad
där pågick en färgglad gigantisk charad
vari alla gestaltade framgångsrik, lycklig och chic.
Det var skådisar, kindpussar, snittar och drinkar
plastikopererade tanter i minkar
en stjärnglans som glittra och glänste så gott som det gick.
Och på scen stod en stjärna som återfått livet
och tjöt när hon juckade mot mickstativet:
”Det gör ont. Men jag är van
vid den trendsäkra, stenhårda stan.”
Till en vild karaoke och gapande sång
där satt han som var clownen i klassen en gång
med fixerade ögon och ansiktsuttryck utav sten.
Och de män som vann pojkhockeyguld nittiotvå
stod i ring runt om honom och hejade på
för det hade minsann blivit hans tur att gå upp på scen.
De skrek: "Sjung 'Smells Like Teen Spirit' sjung vad du vill!
Nåt kul ska väl till och med du duga till.
Bara sjung för fan! Nåt alla kan
och bevisa att du är en man!”
På en filmpremiär, på en herrtoalett
där tändes en handrullad, söt ciggarett
mellan två röda läppar som formgivits med silikon.
Och en filmproducent drog upp gylfen och sa:
”Tack lilla gumman. Det gjorde du bra”
Och han pussade pannan och knallade därifrån.
Och hon som satt kvar var som skapad för mingel.
modellartat vacker men ohjälpligt singel.
En pupertetspojks våta dröm
med en blick lika iskall som öm.
Men på en filmpremiär denna magiska kväll
for en toadörr upp med en rasande smäll
när modellen for ut ur sig själv och sitt glittrande liv.
Hon klöste och sparka och vråla sig ut
och slog hål på the Ark-Jepsons målade trut
och flög in i en taxi med högklackat vinglande kliv.
Och hon skrek åt chauffören att: ”Kör bara kör!
Du får allt jag äger! Åh, snälla jag dör!
Min portmonä, min telefon.
Bara ta mig långt bort härifrån.”
Ur en hembygdslokal fylld av hånskratt och skrik
flydde clownen sin upprörda klass och publik
och han skrek: ”Jag blir aldrig, jag blir aldrig. Jag blir aldrig som ni!”
Och där ute låg landsbygd och snö mil på mil
så helt sonika stal han en klasskompis bil
och att han inte hade nåt körkort det strunta han i.
Och där glänste landsvägen glashalt och kallt
men nu tänkte han högt att: ”Jag skiter i allt!
Det är dags att leva eller dö!”
och försvann i ett moln utav snö.
På en riksväg 23 några mil ifrån Kumla
stod fotomodellen och famla och fumla
i handväskan efter en tändare och ciggarett.
Midvintern bet hennes barbenta hud
hon var ensam i världen och bortglömd av gud
sedan taxi-chauffören försvunnit precis som hon bett.
Det var knäpptyst och kolsvart. Knappt stjärnorna sken.
Det enda hon hörde var vinden som ven.
Det var mil till närmsta vän och hus
men då såg hon ett strålkastarljus.
I en nystulen spinnande svart BMW
satt en clown bakom ratten på riksväg 23
och det kändes som vintern blev vackrare varje minut.
Ur radion strömmade drömmande toner
och snöstjärnor mötte hans färd i millioner
och himlen var större och svartare än nånsin förut.
Då stod hon där plötsligt i vägbanans mitt
en ängel av is klädd i skinande vitt.
Hon stod majestätisk, stolt och blek
medan bromsarna gnissla och skrek.
Och bilen spann runt men till slut stod den still
så han öppnade dörrn och sa: ”Kom med om du vill”.
Hon frågade: ”Vart då?” Han svarade: ”Ingenstans”.
Hon sa: ”Du kan inget få för jag har inget kvar.”
”Inte jag heller” gav clownen till svar
och de såg på varann mitt i snöstormens virvlande dans.
På hennes kind sken en stjärna en stelfrusen tår
och snön hade blekt hennes rågblonda hår
Hon sucka djupt ”Låt gå.”
Skaka snön ur sitt hår och klev på.
Över stad över land i en stelfrusen nord
for en clown och modell utan mål eller ord
från förväntan, förhoppning, förklaring och frågor och krav.
Han var så vilsen en människa kan kan bli.
Hon var förlorad men äntligen fri.
Då nådde de plötsligt ett kolsvart och stormande hav.
Han stannade bilen de såg på varann.
Blickarna suckade tårarna rann
och vinden sjöng till liv och till tröst
men då hördes hans bristande röst.
”Jag kanske är galen. Jag kanske är kär
men jag sväljer min själ om det slutar så här.
Om detta var allt vi var tänkta och menta att bli.”
Och hon föll i hans famn och sa: ”Det tar inte slut.
Min älskade vän. Jag har sett det förut.
Det finns vägar som bara är öppna för såna som vi”
Snart skulle morgonen återigen gry
men än fanns det tid för att älska och fly.
En kyss, en storm, ett motordån.
Sen gav de sig av därifrån.
På en filmpremiär börja festen ta slut.
Ur en hembygdslokal vingla klassfesten ut.
Var modellen och clownen blev av är det ingen som vet.
Det var glömt att de ens hade givit sig av
men över ett kolsvart och stormande hav
där såg den som orkade titta en snövit komet.
Tmycket
Jag har så mycket att skriva men jag vet inte hur och var jag ska börja. Jag börjar med lördag.
........
Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde i lördags.
Söndag; jag var på stan med Lucas, köpte nästan de sista julklapparna. Jag fattar inte var alla pengarna tar vägen?! Borde man inte typ få bidrag för att kunna betala alla julklappar, det känner en liten press att i år är jag väldigt vad heter det... självisk! Självisk. Men ändå har jag lyckats få ihop en del klappar :) nöjd.
Sedan åkte L och jag hem till mig och kollade lite One Tree Hill resten av kvällen, och mamma köpte en Aladdinask till mig! Dagen kunde inte bli bättre.
Åååh...
Jag vet inte hur jag ska förklara det. Det går inte. Men det är bra, vissa saker ska man ju hålla för sig själv ;)
Galen, mer galen, mest lycklig
We built it up...
Wow, igår var lite galet! Nä så farlig var det ju inte. Den började i alla fall med världens bästa kärleksprov; slutprov i Fysik A. Jag har hatat det provet i månader men nu är det över och det finns ingenting jag kan göra nu. Bara vänta på resultatet.
Sedan skulle vi ju egentligen på avslutningen i kyrkan, men jag var inte så pepp på det så jag hoppade över det. Stack och klippte mig i stället, fixade lite till kvällen ;) sedan åkte jag hem, förresten, för er som inte var ute igår så var det svinigt kallt! Mina händer blev helt torra efter typ fem minuter utomhus... När jag kom hem gjorde jag i ordning mig och allt det där som en tjej gör i flera timmar för att slutligen kunna se bra ut. Och det inkluderar några avsnitt av One Tree Hill. Jag har snart kollat klart på första säsongen nu, hihi alltså jag kan verkligen inte slita mig! Triangeldrama och allt som skapar trubbel i ett nötskal. Mmm...
Torslanda nästa; Johan och alla dessa andra härliga människor, efter en stund blev man lite varm i kropp och själ om ni fattar, jag som sa att jag skulle stanna som jag var. Men nej, ibland kan man ju inte motstå. Oj ja nu låter det verkligen som att jag tog droger eller rökte, men så var det inte! När vi gick till bussen senare snöade det och det var så fiiint, bussresan var inte skrattfri, och sedan sprang vi tjejer till toaletten. Kön till Deep var hyfsad lång, den hade varit längre om vi ställt oss längst bak men det gjorde vi ju såklart inte. Jag tror vi hamnade ungefär i mitten, sedan var det bara att trycka sig inåt!
När vi kom in var det redan rätt mycket tryck, vi gick in på dansgolvet som om vi ägde stället och tog alla med storm.... okej nej, jag tror inte det var riiktigt så, men tänk om. Det hade varit häftigt. Men vi dansade i alla fall, jag dansade tills jag fick ont i fötterna, och när jag fick ont i fötterna ignorerade jag det och fortsatte dansa. Det fick jag betala för senare; blåsor med mera.
Hm, vid två kanske satt vi tjejer på BK och käkade, jag drack en milkshake och klagade över mina fötter. Förlåt tjejer för att jag klagade! Men det var mitt i natten och jag var trött och så, ja ni vet hur det blir.
Emelie och jag GICK hem sedan, halt, snö, kallt, fötter som värker. Hemma vid tre, och halv fyra låg vi nog och sov, så himla skönt att lägga sig i sängen måste jag säga.
Jag hade tänkt sova till typ elva tolv i morse, men vaknade dick klockan sju. Lyckat, ja. Gick upp och pratade med pappa och Vera, dom skulle ju till skolan/jobbet. Sen somnade jag om igen och både Emelie och jag var vakna vid nio. Då gick vi upp och kollade på Pirates of the Carabbean, första, och käkade frukost.
När Emelie gick ner till stan för att träffa Linnéa åkte jag till mamma och bytte kläder, sedan träffade jag Emelie på stan igen och vi skulle shoppa julklappar. Gissa hur många julklappar jag köpte? Eh, inga. Jag köpte en klänning till mig, haha, självisk som jag är...
Och sen åkte jag till Mölnlycke till min favoritkille. Mm, han gör mig galen.
Nu sitter jag här i sängen och gör inte så mycket, knaprar på Toffifeen som jag fick av Beryl, dom smakar faktiskt gott.
... to watch it fall.
Ansgar & Evelyne
Ååååh jag bara älskade den här dagen. Större delen av den i alla fall. Det blev väldigt sent för mig igår så jag bestämde mig för att hoppas över programmeringen i morse och sova ut en timma till. Skolka med andra ord. När jag vaknade fick jag ett sms från Emelie; Elin. Snö. Massa snö :D
Elin kollar ut genom förster. Ingen snö. Besviken. Jag trodde det skulle vara typ snöstorm och fin kramsnö men nej, icke. På vägen till bussen fick jag till och med gick sicksack tack vare all slask. Jag kommer till skolan och möter min lärare i programmering i trappuppgången, eh, pinsamt, men fick reda på att vi inte ens skulle ha någon lektion och jag tackade mig själv och min kära magkänsla att jag hade sovit en timma till. Får jag inte mina åtta timmar är min dag förstörd. Och nu vet jag inte ens varför jag sitter här istället för att plugga fysik...
Men i alla fall, på håltimman satt jag, Viktor och Lydia Klamydia och lyssnade på Spice Girls, ååhh vad längesedan det var man hörde dom. Sedan var det dags för fysik. Fysik till klockan sex tror jag, sen drog jag och Emelie till EH och tog varsin chai och pratade om allt mellan jord och himmel, men mest om Emelie ;) hemma nu, fysikböckerna ligger inne på köksbordet och väntar på mig... bränner hål där de ligger.
Jag har så otroligt mycket ångest över allting, jag längtar till på torsdag då allt är över, till festen på Deep och allt. Jag ska vara duktig och inte dricka, utan jag ska bara skratta åt alla andra som är fulla nog att göra bort sig. Sån är jag!
Förresten, idag var jag på Assessorize (stavning?!) och det är ju helt sjukt hur mycket fina saker det finns där ändå. Aldrig sett det på det sättet men den affären har jag verkligen underskattat! Där ska jag nog spendera mycket tid under mellandagsrean :D hihih.
Åh juuullovet, kom hit nu!
Ur en klar himmel faller bomben ner Vi ligger tysta i en krater, ler När vi ser vår samtid brinna ner Och jag ska skydda dig med kroppen min Luften svider när vi andas in Har alltid sett oss som Ansgar & Evelyne Vi ska fylla våran stulna bil Med dyra klockor och dexedrine Souvenirer från en tid då vi var svin Och du har tagit mig från kylan in Från tysk hårdrock till Charles Valentin I min bok är du för evigt Evelyne Och som jag önskar att du var här nu Jag vill bara höra dina hjärtslag Och som jag önskar att vårt krig tog slut Jag har lärt av mina misstag Och du är lika ensam som jag
Was a long and dark December...
Hola!
I lördags såg vi några stycken den nya skräckfilmen som många pratar om nu; Paranormal Activity. Det var i och för sig andra gången jag såg den så jag visst i princip vad som skulle hända, men slutet var helt annorlunda! Men gillade det faktiskt, blev riktigt rädd där ett tag. Det vart inte kul att gå ner ensam i förrådet sedan på kvällen. Sov hos Louise, var så himla trött så somnade ganska tidigt.
Så igår var jag och högg gran med Louise på hennes land, det var superduperrrrroligt och jättemysigt att få en heldag tillsammans med henne :) hon hittade en grymt söt liten minigran till mig som jag tog med hem och nu står den där, jättefin. Men den har inte fått några ljus än men det fixar vi snart!
Dagen idag har varit upp och ner, jag börjar bli så trött på skolan och mycket annat nu och orkar inte vara runt folk riktigt. Allting går upp och ner. Allt. Det är bara så skönt att stänga av ibland, vara ensam och bara göra det man ska. Kom igen, sista slutruschen nu, tre dagar kvar!!!
Fotboll, jag vill spela fotboll och glömma allt. Fotboll är min medicin.
Sen får jag ju inte glömma Dig, du som lyser upp min dag i Decembermörkret.
It's just a game, not a life
Nu:
- uppdaterar jag min blogg.
- gjorde Lucas precis slut med Brooke i One Tree Hill.
- skiner solen där ute, bländande.
Yes, okej, det händer så mycket nu, och det är min ursäkt för att jag inte har skrivit här på länge. I torsdags var det final i Mammas Pojkar och jag har nästan aldrig varit så förvånad! Alla tre killarna valde fel, Jane visade en helt annan sida och Martina blev helt plötsligt Kristians syster...?
Vi har kommit igång med fotbollen äntligen och det är roligt att spela igen.
Ah asså. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det har ju hänt så mycket nu på senaste och det skulle ta massa tid att skriva ner allt här. Dessutom finns det vissa saker som man inte ger ut hur som helst ;)
Idag blir det nog julklappsshopping, bäst att bli klar innan alla andra går ut för att köpa.
Hörs /E
